Hemma - där vi äter och bajsar
Vår planet, vårt hem... jag förespråkar inte den deprimerande upplysningen som undervisningsform. Jag tror inte vi människor tar åt oss (längre) av de hårda slag som ständigt matas mot våra blåslagna samveten. De ligger redan, med all rätt, och kippar efter andan, våra samveten då. De är fullständigt utslagna och ägnar inte en viskning till eftertanke utan kämpar nu som ett djur bara för att överleva med "livet" i behåll (övrigt så tycker jag inte vi människor borde få använda uttrycket "kämpa som ett djur" längre när vi lever i den verklighet där det största hotet mot de djur som fortfarande orkar stå idag utgörs av människan). Men för att återgå till filmen så fick jag rysningar av att se den och tycker att du också borde få det. Rysningar är viktiga, det kanske är de som till slut lyckas väcka liv i våra stackars samveten.
