Årets första olja har landat
Jag läser om olja. Oljan sägs ha hamnat där den inte hör hemma och jag känner en suck av uppgivenhet dra över mig. Min suck drar paralleller till den första snön på året. Den första snön skapar alltid, utan betydande undantag, en apokalyptiskt kaos i all form av trafik och alla transportmedel som människan så duktigt snickrat fram ligger i diket. Det är samma sak var år, den första snön är den första snön och det är ingenting vi någonsin kommer att vara beredda på. Det enda vi kan vara säkra på är just det att den kommer.
Jag frågar mig själv lite försiktigt... hur förvånad ska man vara på någon form av förvåningsskala, när det helt plötsligt är olja där olja inte borde vara? I det risksamhälle som människan skapar och bygger in sig i, hur förvånad kan man då påstå att man är? Jag har inte funderat färdigt riktigt ännu utan lämnar det lite öppet, skalan kan ligga mellan 1 och 10 där 10 är "så förvånad att man kräktes lite i munnen i ren panik när man såg vad som hänt" och 1 är "så lite förvånad att man kräktes lite i munnen i ren panik när man såg vad som hänt".
